Motley Crue, Hollywood, CA, 1982

“Jag började fotografera för herrtidningen Oui i början av 80-talet. Vi letade efter band som var villiga att göra vad som helst. I L.A. träffade jag Bryn Bridenthal, PR-chef på Elektra Records; bolaget hade ett nytt band som hon trodde kunde passa. Bryn ordnade en middag på en mexikansk restaurang i stan med Mötley Crüe. Jag visste direkt att det här var typen av band jag ville hänga med. Vi åt tacos, drack tequila tills vi inte kunde se rakt, och hamnade till slut på Rainbow. I augusti släppte Elektra Mötleys debut, Too Fast for Love, och vi åkte tillbaka till L.A. och gjorde en session och intervju för Oui. Det var bandets första fotografering som gav dem nationell uppmärksamhet. Efteråt hamnade vi på Rainbow med modellerna från fotograferingen. Vi satt i det ökända båset längst bak där det hände saker under bordet. Det var en oförglömlig natt.” — Mark ”WEISSGUY” Weiss

“Ta med motorcyklarna, ta med tjejerna, ta med blodet, ta med allt! För mig handlade det om: ’Hur långt kan vi gå?’ Det fanns en fin synergi mellan artisten och fotografen, för Mark verkade vara en av oss. På den tiden – och faktiskt fortfarande – hade vi ett problem med ’icke-artister’. Om en riktigt konservativ typ kom in, en professionell fotograf med sina fyra assistenter och allt det där, kändes det som att man fotograferade en tvålkartong. Och vi är inte en tvålkartong – vi är ett jävla burdjur! Men med Mark kände vi: ’Här är en själsfrände.’ Faktum är att jag vet att vi efteråt gick till en mexikansk restaurang och blev så fulla – bandet, alla modeller, Mark, hela entouraget – att vi alla blev utkastade från restaurangen.” — Nikki Sixx