Victorian McGees Lilla Rödluvan Kanin - Plyschdjur

Ah, kom närmare, lilla vän. Ännu närmare. Ja, precis där. Låt mig berätta om en flicka som heter Röd. Inte den du tror dig känna, nej... Denna Röd går inte genom skogen en enda gång. Hon går den om och om igen, varje gång i hopp om att det ska bli annorlunda den här gången.

Hon bär fortfarande sin luva, även om trådarna är slitna och det röda har bleknat där tårar och tänder har nuddat den. I handen håller hon ett ben. Ett litet. Ingen frågar vems det var. Och över axeln hänger en väska, formad som huvudet på den varg som gjort sitt bo i hennes mage fler gånger än vi vågar räkna.

Du förstår, Röd blev uppäten. Inte en gång, utan många gånger. Ihopsydd och tillbaka på sin stig, alltid på väg till huset, alltid på väg till mormor, alltid mötandes Vargen. Varje gång i tron att hon kunde ändra slutet. Men slut, ja... de är envisa ting.

Ibland skriker inte mormor. Ibland morrar inte Vargen. Ibland är tystnaden värre än båda. Men alltid, faller ridån. Röd dör. Mormor dör. Vargen dör också, till slut. Och sedan, som om inget av det hade betytt något, börjar de om.

Det är en fasansfull liten dans de gör. Men den är inte utan mening. Nej, inte alls.

För Röd har lärt sig en sak eller två, och kanske kan hon hjälpa dig att minnas. Hon vet att skogen är mörk, men den är också fylld av fågelsång. Hon vet att en varm kopp te med mormor fortfarande kan smaka sött, även om mormor inte riktigt är sig själv. Och hon vet, även när Vargen slickar sig om munnen, att det är bättre att känna rädsla än att inte känna något alls.

Livet, kära du, är fullt av lidande. Det är bara så det är. Men om du bara någonsin ser tänderna och rivandet, kommer du att missa hur löven dansar i vinden. Hur ljuset silas genom grenarna på ett alldeles särskilt sätt. Hur skratt låter när du har glömt bort att vara rädd.

Så här är hon, denna Röd. Ärrad och ihopsydd, mjuk och sorgsen. En påminnelse, om du vill ha henne, att fortsätta gå. Att älska stigen för vad den är. Att sitta hos mormor medan du kan. Och att tala vänligt, även till Vargen.

För sagan må ta slut... men berättelsen, barn, berättelsen fortsätter.

1x Lilla Rödluvan-kanin (28 cm från huvud till tå)

1x Tote-väska, mått 40x37 cm

1x Varg-huvud-plånbok (14 cm hög)

1x Litet ben (7,5 cm långt)